"Ett filmklipp skickas till Rikskriminalpolisen. Någon har stått i trädgården och smygfilmat en
kvinna genom fönstret. Nästa dag hittas hon död till följd av bestialiska skär- och sticksår.
En ny film på en annan okänd kvinna kommer till polien. Den finns ingen möjlighet att identifiera
henne innan tiden rinner ut.
Maken som hittar henne mördad blir så traumatiserad att han städar hela huset och bäddar ner
henne i sängen. Han kan ha sett något avgörande, men hans akuta chocktillstånd hindrar polisen
från att genomföra sina förhör.
Psykiatrikern Erik Maria Bark kallas in för att hypnotisera honom - men det mannen berättar i den
djupa transen får Erik att börja ljuga för polisen.
Om lamporna är tända kan en stalker se dig utifrån, men om lamporna är släckta kan du inte se en
stalker som redan är inne.
Lås dörren, dra för gardinerna - thrillermästaren Lars Kepler är tillbaka med en ny bladvändare."
Språk: Svenska
Sidor: 601
Utgiven: 2014
Mitt betyg: 4,5 av 5
Jag är svag för deckare och thrillers, och det är ingen hemlighet att denna serie och Hammarbyserien tillhör mina favoriter. Jag läste ut denna bok på ungefär ett dygn, men då läste jag långt ifrån dygnets alla timmar.
Jag hade lite svårt att komma in i boken eftersom jag inte riktigt mindes vad boken innan handlat om. Jag blandar lätt ihop böckerna och kom ihåg handlingen från Sandmannen tydligast trots att jag visste att det inte var den senaste. Jag blev dock väldigt förvirrad då jag fick för mig att Eldvittnet för den senaste boken innan Stalker, och förstod därför ingenting när jag läste om slutet på den. Tyckte inte alls att det gick ihop med början till denna. Slutligen började handlingarna i de olika böckerna komma tillbaka, och jag insåg att det ändå var Sandmannen som var den senaste, och läste alltså om slutet på den istället. Då klarnade det en hel del. När jag ändå var där någonstans i förvirringen började jag leta efter karaktärerna i Hammarbyserien, innan jag insåg att de inte skulle dyka upp i denna..
Boken är välskriven och fångar en från första sidan. Det var lite tråkigt att det var många nya karaktärer i början, vilket gjorde det kul att psykiatrikern Erik dyker upp även i denna bok! Annars har det ju framförallt varit Joona Linna som varit en återvändande karaktär.
Jag som är mörkrädd tyckte till en början att boken var riktigt obehaglig att läsa, men ju mer jag kom in i historien ju mer osannolikt kände det att något sådant skulle kunna hända mig. Alla nya karaktärer presenterades på ett bra sätt, men jag kunde inte låta bli att tycka att poliserna Margot och Adam framställdes något tunt. Antagligen kommer författarna inte att använda sig av dessa karaktärer i nästa bok och tyckte då kanske att de inte behövde någon mer presentation än vad de fick.
De nya karaktärerna Jackie och Madeleine hade större djup. Men på sätt och vis hade även dessa en större roll.
Jag vet inte om jag vågar skriva så mycket mer med risk för att avslöja för mycket!
Ps. En liten anekdot: Jag och min sambo Calle har "nästan" bott i hotellrummet på Hotell Birger Jarl som omnämns i boken. Jag hade ingen aning om det i förväg! Anledningen till att vi "nästan" bott där är för att vi ganska snabbt bytte rum då det var ganska speciellt.. Det omnämns på Hotell Birger Jarls hemsida som ett av deras designerrum, men i själva verket så har rummet i princip aldrig renoverats! Det lärde jag mig när jag läste boken och var tvungen att googla för att se om det var sant.. Mordet som de nämner snabbt i boken har faktiskt också skett på riktigt! Apropå anekdoter så hittade jag även ett stavfel på någon av de sista sidorna i boken. Jackie hade helt plötsligt stavats Jacky. Hur kunde detta missas?!
