E L James - Femtio nyanser av mörker
Anastasia Steele har lämnat Christian Grey, skrämd av hans mörka hemligheter. Med universitetsexamen
avklarad och en praktikplats på ett bokförlag är hon fast besluten att börja ett nytt liv.
Ändå upptar Christian oavbrutet hennes tankar - och när han vill träffa henne igen kan Ana inte neka
honom. Nu får hon veta mer om hans förflutna som har gjort honom så driven, kontrollerande och
krävande.
Samtidigt som Christian brottas med sina inre demoner ställs Ana inför ett av sitt livs vikigaste beslut.
Språk: Svenska
Sidor: 538
Utgiven: 2012
Mitt betyg: 2 av 5
Alltså jag vet inte. Allt känns bara så himla tillgjort och overkligt. När jag läser böcker som denna vill jag ändå känna att den är hyfsat verklighetstrogen, och det känner jag verkligen inte med denna. Jag vet inte om det är för att jag läste de första två böckerna direkt efter varandra (jag vet att jag har svårt för att läsa några av Nora Roberts böcker direkt efter varandra eftersom hennes böcker ofta är väldigt romantiserade och verkligen inte verklighetstrogna).
Det som upprör mig allra mest är att Ana redan på sidan två i boken tar upp kontakten med Christian igen. Sidan två?! Hon var ju väldigt upprörd när hon lämnade honom i boken innan så jag fattade verkligen ingenting! Jag kan inte låta bli att jämföra med Twilight (New Moon) där Bella och Edward ändå var åtskiljda i nästan en hel bok. Jag tyckte att det var nödvändigt för historien, och jag tycker ändå att man hade kunnat vänta åtminstone några kapitel innan man återintroducerade Christian till historien. De hann ju knappt sakna varandra?!
Och i denna stil fortsätter boken. De har bara känt varandra i några veckor och detta är för dem båda deras första förhållande. Hur kan man gå så fort fram då? Och hur kommer det sig att Christian helt plötsligt känner sig så trygg med någon? Han gör ju framsteg efter framsteg på hur kort tid som helst (därav titeln på boken, men får reda på mer om hans mörker).
Något annat som stör mig är introducerandet av en ny karaktär, och hur lugnt Ana tar hela den situationen. Hon ifrågasätter ingenting, varken Christian eller situationen som helhet. Jag vill inte avslöja för mycket, men jag tycker att det känns som att hon är väldigt lugn och bryr sig otroligt lite om det hela.
Boken slutar på ett för mig ett oväntat sätt, även om man såklart kunde gissa sig till det mot slutet av boken. Jag tycker dock att även detta är extremt tillgjort och overkligt. Vi får se vad nästa bok har att bjuda på. Jag har svårt att se vad som komma skall?!
