E L James - Femtio nyanser av honom
När litteraturstudenten Anastasia Steele intervjuar den framgångsrike vd:n Christian Grey blir hon helt tagen - han är
otroligt attraktiv, men skrämmande. Övertygad om att hon inte kommer att få träffa Grey igen gör hon allt för att
glömma honom, tills han en dag dyker upp på hennes jobb och bjuder ut henne.
Ana förvånas över vilka känslor Christian väcker hos henne. När han sedan varnar henne för att komma honom nära
blir hon bara mer intresserad.
Christian Grey är ingen vanlig man - stormrik, passionerad och kontrollerande, med mörka hemligheter som döljs
bakom den perfekta ytan. Snart upptäcker Ana mer än hon någonsin kunnat tro om sina egna begär, och allt det
Grey gömmer för omvärlden...
Språk: Svenska
Sidor: 553
Utgiven: 2011
Mitt betyg: 2,5 av 5
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag hade inte alls planerat att läsa böckerna, men så frågade en kompis till mig om jag inte hade lust att följa med henne och se filmen. Varför inte tänkte jag. Och filmen var faktiskt rätt bra. Lite mycket naket kanske, men det hade kanske varit konstigt om det inte hade varit det.. Min kompis pratade varmt (i brist på bättre ord) om böckerna efteråt och jag vet att hon inte är den som faller för vad som helst, så jag sa att jag gärna lånade dem av henne. Och ja, det var inte länge sedan. Det är något med böckerna som är fängslande, men jag känner inte egentligen att jag måste slänga mig över nästa del med en gång (även om jag förmodligen mer eller mindre gör det eftersom jag lånade alla tre med en gång).
Jaja. Till boken. Jag håller verkligen med de personer som påpekat att boken inte direkt är något litterärt underverk. Många gånger stör jag mig ganska mycket på språket, men det kan ju ha mycket att göra med översättningen. Något som verkligen fick mig att rysa av obehag och samtidigt skratta till var alla referenser till Anas "inre gudinna". Alltså, på allvar? Jag tyckte det förstörde mycket av boken. Något annat som störde mig mycket var att hon (Ana) alltid var så villig. Det dök inte upp ett enda tillfälle då hon sa nej till att ha sex för att hon inte ville/orkade/hade lust. Är det verkligen så i verkligheten?! Nu har jag och min sambo visserligen varit tillsammans väldigt länge, men vad jag kommer ihåg så fanns det tillfällen även i början då man inte hade lust.
Till en början (och efter att ha sett filmen) tyckte jag ändå att det kändes som att Ana var noga med att allt hon gjorde gjorde hon för att hon själv ville det. Men mot slutet av boken så måste jag nog ändå säga att jag förstår mycket av det rabalder som hörts kring boken. Kanske inte att det är en kvinnoförnedrande bok, men att den skulle kunna vara "farlig" för unga killar och tjejer som tror att det är såhär ett "normalt" förhållande ser ut. Jag tvivlar inte på att det finns de som lever i ett liknande förhållande och är helt nöjda med det. Men jag gillar inte att det känns som att Ana följer Christians minsta lilla vink, trorts att det märks att hon inte alltid vill.
Vi får se hur jag känner efter nästa bok. Det är ju ändå en kärlekshistoria, och jag är väldigt svag för såna..
