Fredrik Backman - En man som heter Ove
"En roman om kärlek, ordentliga verktyg och vikten av att alltid köra Saab"
"Ove är 59. Han kör Saab. Trots att han avsatts som bostadsrättsföreningens ordförande för flera år sedan (i det som
Ove själv bara minns som "statskuppen") är han fortfarande kvarterets vresige ordningsman.
Men när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en
komisk och hjärtevärmande historia om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med
släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden."
Språk: Svenska
Sidor: 348
Utgiven: 2013
Mitt betyg: 5 av 5
Vad förvånad jag blev över den här boken! Jag hade hört många som jämförde den med Hundraåringen, och även om jag förstår liknelsen så var det här en helt annan typ av bok. Boken var uppbyggd lite på samma sätt som Hundraåringen med nutid parallelt med dåtid. Man fick följa Ove genom livet fram till den tid då boken utspelar sig. Jag läste den mestadels på tåget till och från jobbet och jag höll på att börja grina hela tiden. Inte för att den egentligen var sorlig, utan för att den var så himla fin! Oves kärlek till sin fru Sonja är så himla fint beskriven. För varje sida man läste så lärde man känna Ove mer och mer och fick en förståelse för vem han är. Jag bara måste läsa Fredriks nästa bok! Jag störde mig dock på att det kändes som att Ove var minst 10 år äldre än vad han var. Har svårt att föreställa mig att han bara var strax över 60. Tycker att det snarare kändes som att han var strax över 70.
