Marianne Fredriksson - Simon och ekarna
Simon Larsson växer upp någonstans mellan Långedrag och Nya Varvet i ett Göteborg som präglas av kriget. Förbi hans
fönster drar de vita lejdfartygen med de blågula flaggorna målade på bordläggningen ut mot Kattegatt och minfälten.
Simon är jude, adoptivbarn i en arbetarfamilj. Hans pappa är socialdemokrat, arg och stark. Men det är modern som
dominerar hemmet med sin trygghet och sin värme. Hon är kanske en av dessa få människor som förstått var kärlek är,
att den inte kan odlas, ges näring och vatten eftersom den bara är frånvaro och rädsla.
I av får Simon den självklarhet som en bra mamma kan ge, men också den skuld som så ofta är godhetens följeslagare.
Det är en hänselsemättad roman. Men bakom väven av dramatik i krigets vardag finns ett annat tema. Marianne
Fredriksson visar på livets hemlighetsfullhet, som följer pojken från uppbrottet ur barndomen och in i vuxen ålder. Han
lever med gåtan i drömmar och fantasier och i musiken som för honom över gränsen till landet som är men inte finns.
Hans upplevelser ligger nära de ursprungliga myterna, de som ger livet djup och mening.
Språk: Svenska
Sidor: 342
Utgiven: 1999
Mitt betyg: 2 av 5
Jag har hört så mycket bra om denna bok. Min mamma har den som en av sina favoritböcker, och hon har dessutom Marianne Fredriksson som en av sina favoritförfattare.
Det här är den första boken av Marianne som jag läser, men jag har säkert fem till som står och väntar i bokhyllan. Men jag vet inte riktigt när jag kommer att ta tag i dessa, för jag var faktiskt inte alls så förtjust i denna bok. Framförallt har jag väldigt svårt för sättet som den är skriven på. Det tog mig så enormt lång tid att komma in i den. Det kändes som att den var skriven på ett annat språk, som jag inte helt och hållet förstod. Det var många gånger som jag hade lite svårt att hänga med eftersom den hoppade lite, vilket inte alls inspirerade mig till att fortsätta läsa.. Nej. Jag hade även enormt svårt för Simon som kändes som en riktigt bortskämd unge. Men det har väl med hans handikapp att göra, för jag antar att har någon slänga av asperger eller något i den stilen?
Det var ett tag sedan jag läste denna, så jag kan nog tyvärr inte säga så mycket mer än så..
